aerd

Idag är en väldigt speciell dag. Det har nu gått hela tre månader sen vi begravde och tog ett allra sista farväl utav jordens finaste människa, min morfar <3 Helt sjukt att det gått så fort. Jag börjar klandra mig själv för att inte tänka på honom varje sekund som jag gjorde för en månad sen. Men jag antar att det är en del utav sörjande-processen?

Men jag tänder fortfarande ljus för honom varje kväll. Du ska veta morfar, att jag saknar dig något så otroligt jävla mycket. Snart säljs ditt hus och det är huset jag växt upp i. Huset och byn där jag vart med dig, åkt ut på skoterturer med dig, vart i ladugården med dig, åkt moppe med dig, hängt på fotbollsplan med dig, badat med dig, och nu på slutet.. Där jag höll dig i handen när du somnade in <3 Känslan att aldrig få göra något utav det där igen gör mig så otroligt ledsen.

Tårarna bara rullar ner för kinderna när jag skriver detta. Önskar att jag tog vara på tiden mer med dig nu på slutet. Men jag fattade inte ritkigt att din sjukdom var så allvarlig. Jävla Cancer som tog dig ifrån mig, på väldigt kort tid. :(

Jag älskar dig världens bästa Morfar, Göran Olsson! Du är himmelens allra finaste stjärna! Jag kommer snart och gör dig sällskap där uppe <3