En månad sen
Inatt DEN 23/1 klockan 02,40 var det en månad sen min fina morfar still insomnade i sitt hem.
Det känns helt sjukt att det redan gått en hel månad, det känns som om att det var igår. Fast det kommer det nog alltid att göra.
Den känslan jag har inom mig går inte att beskriva, det går bara inte.
Och Du Morfar, Du ska veta att det inte går en enda sekund utan att jag tänker på dig. Du finns med mig hela tiden. Och på något sätt glömmer jag bort att du inte finns längre. Jag pratar om dig hela tiden och sen kommer hjärnan ikapp och tänker; Nej just ja, du är inte här med oss längre.
Fast på ett sätt finns du här med mig. Min alldeles egna skyddsängel, det är du <3
Du ska veta att jag ÄLSKAR dig något så otroligt mycket. Finns INGEN som dig.
Ditt skratt, leende, din envishet och min morfar. Du är bra knäpp ibland du :)
DEN VACKRASTE STJÄRNAN <3
Har sett att du brukar kommentera hos min syster (Emilie) och vill bara lämna en stor kram! Vi miste vår mormor i september och det var det värsta jag varit med om. Vi hade väldigt nära kontakt så jag förstår precis dina känslor kring din morfars bortgång. Det gör så ont att aldrig mer få vara dom fysiskt nära och ha möjlighet att bara lyfta telefonluren och få höra deras röst..